figurer

Du får något svart i ögat
en förorening, längst in på iris

Vi dricker mjölk i för små glas
Du svär över frosten som tar sig in genom brevinkastet

Belysningen är dålig,
anteckningarna blir lidande
Din mindmap över alla figurer
som vandrar in och ut ur historien

Ditt hår är så blont att det ibland är svårt
att se var huden börjar,
de flagnade köksstolarna,
den spruckna stereohögtalaren,
jag sätter på musik,
skrämmer upp dig med en mezzosopran,
ritar tecken i luften med brinnande tomtebloss,
bygger lyktor av dina tomma burkar nagellack.

Om du slutar svara på tilltal
alltså helt
måste jag vara den som är mest karaktär av oss,
bygga mig attribut starka nog för vind och kyla,
tics som håller för fiktionen.

Jag sätter mig i soffan.
Du skriver vidare i operamusiken

Det är något med dina pupiller,
hur konturerna läcker
om det är inflammation eller besatthet?