rest 30-3

, förstörde musiken totalt genom att lackera den i bjärta färger, så man inte såg tonerna för all lack. fortsatte med att måla dit initialer för varje person hon hade mött på stan... ja riktigt drygt var det, tur att jag var i tyskland för tillfället.

det levde flera arter på närmare håll.

de som bodde i skafferiet hade drömmar, vilket jag tyckte var lite fånigt ärligt talat, med tanke på deras storlek. men visst, om nu hårddiskarna kan rymma så många gigabyte på så liten yta borde väl inte hjärnorna vara sämre. på nätterna kunde man höra metalliska läten från när de slipade sina stämband - sjöng gjorde de bara när jag inte var hemma, eftersom drömmar ju ofta går hand i hand med en viss förlägenhet.

när jag gick och hämtade bröd fick jag vara försiktig för att inte störa deras studier. de satt långa timmar och lärde sig alla namn på kryddorna, analyserade molekylstrukturen hos färska respektive förmultna matvaror, gjorde djärva kemiska experiment på ingridienser de visste att jag ändå aldrig skulle använda. den information de samlade kunde rymmas bara i ett litet saffranskorn, ett frö som lätt blåste iväg och förenade sig med det stora organiska biblioteket i luften, där det är betydligt sämre ställt med datahantering.

heiliger dankgesang etc. etc.

det är 2009 nu och vi får liksom snabbspola.

kontakt...

...möjlig?
...önskvärd?
...uppskattad?
...stigande?
...fallande?
...imaginär?

gränslöst överdrivna ömhetsbetygelser till en fiktiv men inte alltför avlägsen andraperson

fick jag välja en plats, blev det nog ditt huvud / de smileys du skriver, aldrig vertikala! / du skapar en god stämning mellan vitt skilda bakteriegrupper (som haaaatar varann vanligtvis) / du vaknar alltid med en fin anekdot att berätta / när din mage bubblar av skratt läker ozonlagret / du förlåter all onödig skam / du kan äta lunch när du vill / du bygger en trygg och säker borg för de utsatta med ditt sätt att klä på dig / när du tittar dig i spegeln blir spegeln förlägen (men också glad) / du finns i varje tunnelbana härifrån och till Odenplan / även i din tvådimensionella form kan du göra en plånbok varm / jag sitter på en kontorsstol, någonstans i intigheten, och har just druckit en halvliter kaffe med ditt namn

luften var så tjock

, det gick knappt att andas - Så sluta med det då! Skärp dig och börja arbeta.

hur har du mage

"gå på internet med dina dumma idéer. du och internet förtjänar varandra!"

allt är självpålagt

och skall så förbli

att materialiseras mitt i en stråkkvartett

kanske Op. 131 eller 132

klagomål

Livet är för långt, dramatiken blir lidande.

Massor av scener staplas vårdslöst på varandra, ofta utan narrativt syfte.

Vissa scener tycks vara helt och hållet meningslösa, andra har en slags romantisk aura över sig som aldrig vidareutvecklas eller förklaras.

Ibland skrivs huvudkaraktärer ut ur storyn utan konsekvent anledning, vilket ursäktas med antingen någon irrelevant konflikt eller ett plötsligt dödsfall.

Andra gånger stannar huvudkaraktärer kvar på tok för länge trots att deras storyark helt uppenbart inte har mer att erbjuda.

Ibland går det flera år utan att historien tycks ha någon riktning - ska publiken behöva tåla detta?

Rör vi oss kanske i ett förlegat format? Oftast innehåller ett avsnitt oavbrutna scener i nästan sexton timmar, och extremt mycket dödkött som borde skurits bort i klipprummet.

Jag röstar för en effektivare och mer 2000-talsanpassad modell, ett dubbelavsnitt på två timmar som innehåller det bästa från den oklippta versionen.

Att sändas runt sjutiden på kvällen, eller vilken sändningstid som nu förmodas vara ens bästa i livet.

mjuka tummar

let's wish for

det är ett glapp

men vi måste skriva glappet också.

pretentiöst

honungssmörgåsen är en sol som lyser mig in i den nya dagen.

yta

krrrrrrrrrrr

...

hur leta efter de som inte vill bli hittade?

illusionen är trasig

men vi kan laga den igen! vi måste.

seminarium

instuderingsfrågor:
kan ett inlägg ha en poäng?
har alla inlägg poänger, eller bara vissa inlägg, eller inga alls? kan du ge exempel på inlägg som har poänger? kan du ge exempel på inlägg som inte har poänger? tag gärna med.
om ett inlägg kan ha en poäng: hur går det till?
har vi som läsare någon nytta av att tänka på inlägg som att de hade en poäng?
på lektionen kommer vi att diskutera frågorna. vi kommer också att titta på och konstruera inlägg utifrån perspektivet att de har en poäng.

väl mött!

PS. tänk om vi, när vi skriver ett inlägg, har en poäng utan att tänka på det. vad skulle det innebära för diskursen?

att aldrig sluta äta ved

den stora fugan

iteratioso: purpur

= landskapsblommorna smög sig här och där över landskapsgränserna = armbandet spände så hårt att pärlorna syntes på insidan huden = vi blandade i den öppna fabriken, brydde oss inte om djur som fick sylt på nosen = (djuren brydde sig inte heller, de tyckte det var mode) = såg en spänd lina av kulörer gömma sig inomhus för blåsten = post-it-lappen kysste punkten där dina artärer trängdes = tyckte det var en fin sak att ha som bokmärke, ametisten jag gnuggat så hårt att den blivit tunn som ett papper, min fiktion mot hans okuvlighet.

förberedd

genomtänkt i allt utom till innehåll.

det är synd om morgonen.

1. kadensspjäll, 2 hejdundrande! 3 lax 4 och som jag sa sist om budgeten så kan det vara svårt att se de direkta följderna av 5. min fru föredrar annan musik 6, mina barn, mina barn och när de leker är de som 7 små dvärgar utan att lägga in annan värdering i det än 8. punkt. 9. rikoschett! 10. svansföring! 11. lasagne utan lök, lasagne med 12? stora planer för framtiden, trotsar alla gränser trycker sig 13 ut ur 14 ugnsformen siktar 15 mot 16 högre höjder vill mer än bara leva smås 17 ta 18 ds 19 liv 20 och där jävlar, där jävlar är den ute! puh. tryck ut vykort, bjud in fler.

lite smygfugal.

(och inte så lite heller)

ett onödigt agg mot fåglar

att leka för länge med luftgeväret = att inse sakers eventuella värde.

och gällande de stora bilderna

hitta aldrig nemo.

att vara en pingvin, del 2

tumma aldrig på stunsen i rumpan (tack till anna för den).

att vara en pingvin, del 1

det går inte att googla fram pingvinlycka.

det fanns även såna med många leder.

en av de där grejerna jag aldrig riktigt fattade om det var sanning eller ljug var hur de byggde sina hem - lager på lager av tunna slemhinnor som isolerade värmen och gjorde luften innanför syrerik. i dessa "kokong-igloos" (ja, vad ska man kalla dem?) kunde de framleva tiotals år av sitt liv utan att en enda gång gå ut och hämta posten. det här vållade givetvis problem för postväsendet. man fick installera hela avdelningar med gammal post tills varelserna behagade komma ut och hämta den. men de förbrukade inte mycket energi alls, vilket får sägas anmärkningsvärt i ett samhälle som vårt, något att eftersträva när man tröttnat på lågenergilampor och batteriholkar.

golden retriever edition

(om du måste fråga)

plast

allt kul måste göras två gånger.

röd tröja

reser ragg

sjöng en smula

där fanns träd också, i korridoren.

gele

man mår lite illa. man oroar sin framtid. man sätter på sig en varm tröja. man matchar inte rekvisitan. man är ett heltidsprojekt att ta hand om. man faller inte för assonanser. man tillhör en världsekonomi. man har byggt in tillräckligt många motsägelser. man kastar en boll upp och ner. man ber om tips från idioter. man försöker skissa på en sammanfattning. man tröttnar.