fyra stenade kinesers MSN-konversationer (hommage till Orpon)

Huang försökte torka bort svetten ur pannan. Den samlades upp på baksidan handen istället och föll ner med ett plask på tangentbordet. Irriterad snubblade han ut i köket med plasket fortfarande susande i öronen. Hur fan kunde det låta så högt av lite svett? Pölen hade hamnat mitt över o- och p-tangenterna och även runnit ner mellan springorna.

player8 säger:
,klöplkilopö

XXchinnyXX säger:
hm?

player8 säger:
sry, spillde lite. tvungen att torka up

XXchinnyXX säger:
haha så lame

XXchinnyXX säger:
du tar för mycket mth, min frände

player8:
shutup om du fortfarande vill ha

Det blinkade i skärmens nederkant.

b00ya har loggat in

b00ya säger:
hahahah är ching lack lr?

b00ya säger:
ffs, du får nog komma hit med mer nu ;)

Yu satt på sitt rum bara några meter därifrån men var för lat för att inte använda MSN till all kommunikation. Huang hade antagligen svurit högt utan att vara medveten om det själv. Drogen hade börjat kicka in på allvar för tio minuter sen men den här gången var det en snedtändning, han blev upphetsad men inte på det positiva sättet. Yu försökte som alltid freeloada fast han låg efter med betalningarna. Okej att de delade lägenhet, men någonstans gick ändå gränsen.

player8 säger:
du kan ju ta o betala först kanske

b00ya säger:
aaah kom igen ff. jag diskade imorse! ;)

Yu försökte spela charmkortet igen, göra sig själv till en oskyldig liten pojke som varit duktig och ville ha godis. I själva verket hade det gått säkert tre månader sen han diskade senast. Inte för att det gjorde så stor skillnad, det mesta var ändå pizzakartonger och take away-boxar. Det var inte disken som behövde jobb utan de missfärgade väggarna, de kladdiga golven och det allmänna kaoset av cornflakesförpackningar, sprit, nedåttjack och gamla otvättade kläder.

Enda anledningen till att lägenheten inte förvandlats till ett renodlat knarknäste var att Yus överbeskyddande föräldrar kom och hälsade på en gång i månaden. Om något inte var i sin ordning var det alltid Huang som fick skulden. En gång hade de till och med hittat Yus haschpipa, men på något sätt hade han lyckats skylla över det på Huang. Men det var föräldrarna som betalade större delen av hyran, så vad kunde han göra?

player8 säger:
vaddå diskade 3 bestick lr

b00ya säger:
du kanske hellre vill bo på gatan :P

player8 säger:
操你妈

b00ya säger:
mm, kanske ska ringa henne

player8 säger:
fan då .finns på vanliga stället

player8 säger:
kom hit me en till ockkså

XXchinnyXX säger:
så blir det konvergens av själar imorrn månne?

Cheng var en av de smartaste Huang kände och en av de mest störda. Han hade kommit in på KTH föregående termin - den enda i gänget som hade en chans efter högstadiet - men dissade studierna för att lägga all sin tid på sina tre huvudintressen: hentai, experimentell prosa och meth. Tidigare hade han varit inne på koks och amfetamin men såg nu, med hans egna ord, "den rara isen som det enda rena". Cheng var den enda av dem som knappt kunde kinesiska vilket gav upphov till förolämpningssessioner som varade upp till en timme i sträck. Han pratade däremot helt överdrivet komplicerad svenska när han ville, förutom nu då när han var hög och dum i huvudet och glömde bort vad han sagt för två minuter sen.

XXchinnyXX säger:
fan nu är det storhetstid igen

XXchinnyXX säger:
double fuckahhhh!½

XXchinnyXX säger:
ahh smådjuren och regnbågarna. så hårt de lyser, fan

XXchinnyXX säger:
det är skärbräda i huvudet. byggnader av hus, hårt, lyser fan kolla!!!

player8 säger:
damn right

XXchinnyXX säger:
skärbrädan skär alla frukter jag har, byggnaderna äter upp oss som knaprande hus när vi sätter oss i framsätet

player8 säger:
du d blir ingen fest imorrn, yus fuckheads kommr hit

XXchinnyXX säger:
de vandrar med pålar i framsätet, småfåglarna har slutat sjunga, allt är bara kokande vitt som inverterad snö

player8 säger:
hallå läste du lr?=

XXchinnyXX säger:
hon drar ner gardinerna och mina ögon flyger ut, de får kemiska vingar, hennes armar är fjädrade, ingridienserna från den fysiska och den andliga världen väger upp till +-0

Huang var tvungen att klicka ner fönstret, Cheng kunde bli helt outhärdlig när han var hög. I vardagsrummet hade Yu lagt fram prylarna på en liten fotpall och skulle just snorta sittandes i saccosäcken. Huang öppnade munnen för att påminna honom om att föräldrarna skulle hälsa på dagen efter, men bara att öppna munnen gav honom en skriande huvudvärk från käkarna och uppåt och han bestämde sig för att det var bättre att bli stenad igen. Kanske kunde en andra rush bota den dåliga första.

b00ya säger:
ohoh jävlar :D

b00ya säger:
den satt där dn skulle ;)

player8 säger:
hehe damn rigt

b00ya säger:
fan knske sja ringa mei

player8 säger:
naah inte nu ff! trror du hon gillar knark lr+

XXchinnyXX har anslutit till konversationen

XXchinnyXX säger:
gardinerna är filter mot fjädringern i flygplanen. fjärdingen som talar med com-tornern hundra megabit i millisekunden

player8 säger:
vafann, bjöd du in honom=?

b00ya säger:
sry, visste inte han var hög!1

XXchinnyXX säger:
medelvärdet för vår flyklt är tusen per iris, hennes bröst sprutar moln som täcker nedre halvklotet

player8 säger:
alltså det hr blir inte ostraffat

YaYa95 har anslutit till konversationen

YaYa95 säger:
heeey boys

b00ya säger:
neeeeeuij 去你的 huang :(

YaYa95 säger:
så va händer i nästet då?

Yang var Huangs ettrige lillebror som aldrig visste när han skulle hålla tyst. Ingen av dem hade glömt incidenten för ett år sen, då Yang skvallrat om vad de gjorde för någon kompis som visade sig ha kontakter inom polisen. Det var ren tur att all is var slut just då, annars kunde det slutat riktigt illa. Yang var för tillfället i Norge med någon World of Warcraft-klan.

YaYa95 säger:
va?

YaYa95 säger:
skit i o svara mig då

YaYa95 säger:
ville bara att ni skulle veta hur bra gräs de har här

player8 säger:
FF YANG äR DU hög=???

Huangs storebrorsinstinkter satte in.

YaYa95 säger:
vaddå bara för att jag är fjorton har jag inga rättiheter eller? lugn, det är chill

XXchinnyXX säger:
hons over på mattan som är molnen av hennes säd, vi har korsat jetmotorer med uråldriga skrifter nu och äter bara melonerna som är självplock från bönstjälkalrna, hon är jag, vi behöver inte mer ved, vi kan äta vad vi fångar, flugfskrar, de har kraxiga röster som de indiska flygande mattor som vi består av, vi är mattorna och de är golven, men golven har inga munnar, fiskarna har ingen säd, det är vi som är säden och de som bara följer elektromagnetismen

b00ya säger:
hahah började undar var chinny tog ävgen ;)

XXchinnyXX säger:
måste. fånga. mer

player8 säger:
ffs yang, det hr rä iunte bra!!

YaYa95 säger:
varå som om du är värsta omdömet eller?=?? du unnar mig aldri nånting, så då får jag ta det själv, så är det bara. ta det luignt jag ska inte skvallra (inte för att du inte förtjänar det men). frsten är det ingentning mot de du tar och du får inte ens upp den längre så du ska inte klaga

b00ya säger
hahahahah 2 much nformation !!

b00ya säger:
hey lillkillen, allt gött? ;)

YaYa95 säger:
hey

Yu hade gått från att hata Yang till att bonda med honom över bara en replik. Huang gick förudmjukad ut i rummet för att ta sig en hit till. Men den här gången blev han bara hög på aggressivitet. Kunde inte sätta sig på datorstolen igen, det var som att försöka sitta på hoppande nålar. Han tänkte på Yu som satt där inne och freeloadade på allt, på hans shit, hans lillebrorsa, hans dyra saccosäckar, hans respekt.

b00ya säger:
så när huang kom tillbaka var han ba "var tog hon vägen"? ;)

YaYa95 säger:
haha

YaYa95 säger:
va hände sen då?

YaYa95 säger:
hallå??

player8 säger:
yu kommer nog nte prata mer på ett tag, brorsan!!!

YaYa95 säger:
vaa? va har du gjort??

player8 säger:
gav honom avd han förkänade!!!

YaYa95 säger:
???

player8 säger:
frsök snorta utan näsa jävla freeloadare!!!

player8 säger:
fan d var gött!1

YaYa95 säger:
du är fan sjuk i huvudet, gissa om jag kommer berätta dete här för farsan, du är helt sjuk i huvet

XXchinnyXX säger:
hennes blodomlopp smakar som bär i min rinnande näsa, hennes klitoris är som ett extra stort bär, bäret av bär, vi badar i brinnande sylt, rymdskeppet är gjort av moln från min rygg, landar i toner som blir till spindelvävar av brinnande musik

player8 säger:
ska ta mer is nu . ni kan alla suga kuk jäval 弱智鸟人 !!!

YaYa95 säger:
du är fan cp

player8 säger:
nu är det ff slut på freeloadandet hahahahahah 死B弱智 !!!!

YaYa95 har lämnat konversationen.

XXchinnyXX säger:
jag börjar bli ensam i universum, kommer nog över till er nu min frände, ska flyga dit medan det fortfarande finns bussar att flyga på, ska surfa på hennes rygg hela vägen över andningsluften, den stånkande skimrande andhämtningen

XXchinnyXX har lämnat konversationen.

berättelse i en zon

i vindsutrymmet ekar ett rådjur. fyller din panna med kilskrift - du tittar på klockan. här är den inte till någon hjälp. visarna är magnetiska. faller bara för smicker och induktion. väggen där klockan sitter: en resonansbotten, en botten som fyller ditt rådjur med sång.

det är inte min julgransbelysning! sjunger du. gällaste rösten. mest glimrande paketet. räcker till taket - billigare högtalare får man leta efter. sjunger din man. vi ska inte ha någon jul med krimskrams. vi ska ha bättre än så, jag tänker mig marschaller i taket. tomtebloss modell större. sjunger inte teven? vi måste ha bättre högtalare.

längst bak i kören - du rättar till övertonerna - du rättar till klänningen - du rättar till luftrören. ingen luft mellan struphuvud och stämband. ingen luft mellan dina ben och nästa. ingen luft mellan trestrukna A och fyrstrukna C. längst fram, vid publiken. där luften samlas. små aggregat, publiken som fångar din luft i ögonen.

natten. konsten att inte somna. uppför trappan till vindsutrymmet. klackarna i golvet. luften i lungorna. (verandan i mörker.) lådor i drivor, krimskramset, den gamla klockan på väggen tickar. säger nu är ditt uttryck, här. tickar mot bakre delen, den uppstoppade renen. konsten att först inte märka. konsten att stanna. tomteblossen där nere har slocknat.

morgonen, rimfrosten, tedoften, hälsokosten. fyller din panna med lugn. fyller en hand med tabletter från burken. fyller en kopp, fattar ett handtag, går in till dig själv - du står i vardagsrummet. dina rådjursögon. en gran faller i skogen, den fraktas hit. barrluften som vibrerar, lyser, andas, fryser. ingenting som händer oberoende av dig. ingenting som du behöver märka.

tro på kärnor.

diafragman som lyser i mörkret när filmen griper tag och skakar om, som ett räcke i en vagn i en berg-och-dalbana i Nya Världen, skakar som bara ett nervsystem smattrar på taket under värsta hällregnet sedan din mamma låg på sjukhuset och du var tvungen att hålla dig vaken hela natten i väntan på att någon skulle komma in och bryta scenen.

se upp vad du gör med din kropp, du spiller celler precis ÖVERALLT!, de dräller i soffan och i mitt knä, några faller ner i min hand och jag får lust att - nu griper jag dem - nu har jag gripit dem - jag knöt handen kring dina celler, knöt en rosett, knöt något att spara för framtiden även fast jag inte tror på sånt, det mesta glömmer man ändå bort, men! - säkrast att föra dagbok så man vet vad som gäller.

hur kommer jag runt att nu är det enda som om du ville byta satsbyggnad med mig, vill du? vi behöver inte ta det så långt, bara till gränsen och över fårhagen, de stirrar som om de aldrig gjort annat, som om de placerats där för att det skulle bli en bra scen. du ställer dig framför fåret och bräker och det är ytterligare en av de där jag inte kan stanna, vi är två fantastiska får, filmen är asbra och klipp, ridå, slut,

men det kommer ständigt nya, så vad göra? fånga och slänga, konsumera rastlöst och hoppas på att något finns kvar till den natt du måste tillbringa i ett sjukhus utan annan underhållning än alla filmer du ser i stuprännan. jag förstår ärligt talat inte vad du ser i stuprännan, du är alldeles för bra för honom. det hela luktar mighty fishy för mig, men så förstod jag heller inte varför jag var tvungen att spara kvällen du headbangade i mitt knä.

tidningshunden

älskar att sjunga

sorgfäller

mild sjögång berättar

"dagarna rullade kring horisonten. på akterdäck stod passagerare och fotograferade allt som rörde sig - molnen, vattnet, måsarna, sig själva. styv kuling blåste virvlar över ytan som var intressanta att betrakta även på långt avstånd. de passagerare som hade hund stod inomhus och betraktade sceneriet genom glasfönster. kokerskan tittade upp från sin gryta och betraktade hundarna, en dobermann som gläfsade mot saltvattnet. jo, nog ville även hon ut i friska luften."

helikoptern zoomar

"dom står i köer, långa, ringlande, upp till en kilometer utanför wal-mart. några verkar ha glömt vad dom är ute efter, andra hör bara ordet "rea" i huvudet som ett mantra... man har samlats för en gemensam sak, visst, men ingen verkar känna någon annan. det handlar om konsumtion och inte gemenskap. dom har kommit för att köpa, det är allt. vänta lite - en figur lämnar raden. det är en man. går han åt andra hållet? ja det gör han. lämnar han kön helt?! det verkar inte bättre! nu tänker han något högt, vad är det han tänker? vi får in det snart... snart... nu hör vi det! 'fuck this shit' "

professorn kåserar

"alla barn kan inte sjunga. de som kan sjunga måste därför träna sin röst, annars dör konsten att kunna sjunga ut. vore det en allvarlig sak? de andra barnen bryr sig inte. de leker vidare med pinnar och transformers."

***

du är en soffa när du rör vid den, en sensation av polyester i ryggrad och nacke. du har lärt dig eskapism från grunden, kan numera allt om att bli material. du letar inte efter ett format att översätta det till, eller en publik att visa upp det för, du letar bara efter någon som kan hjälpa till att bära.

när du har nått fram är vi två, och kan hantera såna här situationer.

åsk nio: lösa anteckningar från stekel

färdigutbildad fotograf:

- barn i rödvitrandiga tröjor (estnisk loppmarknad)
- vattendroppar i fraktalmönster (fjällbäck i jämtland)
- två skorpioner slåss i en sanddyn (sydöstra algeriet)

jag har - till slut! - lärt mig ta dem i rätt tillfälle. inte en femtosekund för tidigt eller för sent. undra på det, så många försök som jag har haft på mig.

i ett bibliotek i Piteå har någon lagt fram en självhjälpsbok. den heter "stress i vardagslivet: att vilja vara på två ställen samtidigt". jag kan vara på två ställen samtidigt. i princip. har dock aldrig känt av någon stress.

i Peking finns ett gammalt stentempel som håller på att vittra sönder. det här är en av mina lyckliga tillfälligheter. mitt liv tar sin början mitt i actionscenen. en spricka har fått en avsevärd bit av pagodans översta tinne att lossna och med skyskraporna som bakgrund håller ett fotografiskt mästerverk på att bildas. om en hundradels sekund eller två. förhoppningsvis inte mer än så. även jag har gränser.

jag sparar för all del inte fotografierna rent "fysiskt". de brännmärks bara i min hjärna genom elen. för mig är det ingen skillnad på ett materiellt fotografi och ett inre, men bara en bråkdel av människorna verkar ha samma förmåga. och även hos dem verkar det vara lite suddigt - inte alls så att man kan betrakta detaljer i kompositionen i lugn och ro. svårt att veta utan att vara en av dem, i och för sig.

mitt bibliotek sträcker sig nu över alla hav och kontinenter, inklusive ett hundratal fotografier av rymden (det är svårare att plåta på såna avstånd, skärpan blir lite sisådär). till en början, när jag märkte att det knappt fanns några gränser för mitt minne, for jag runt med trehundra gånger ljushastigheten och sparade allt jag kom åt. de första lekande hundradelarna av mitt liv, när jag bara bollade med bilder. miljontals motiv återkallades och blandades fram och tillbaka.

med tiden kommer dock en viss mognad. en viss kräsenhet. har man sett allt börjar man se skillnader. de där hundra perfekta soluppgångarna är trots allt inte lika perfekta allihop. en ny period av mitt liv började: den sökande. vad händer om man väntar några nanosekunder på madagaskar? kommer ljuset kanske brytas snyggare? många bilder gick helt förlorade när jag successivt ersatte bra bilder med sämre. andra motiv förädlades och gav mig helt nya upplevelser. tålamodet bar frukt. jag lärde mig vänta in det bästa.

jag har nu fyratusen foton sparade, den yttersta eliten av motiv och scener jag funnit under min livstid. det är lite som att städa. man får en slags inre frid av att bara äga kvalitet. jag känner jordklotet, dess invånare, dess topografi och vegetation, dess yta och djup, så pass väl vid det här laget att det inte är värt att flänga runt så mycket längre. jag vet var det kan uppstå nya klassiker. den mesta tiden tillbringar jag hemma, inåtvänd med bilderna.

hemma, ja. även jag som kan vara överallt har ändå ett hem. jag har valt att rota mig där allting började, i det högtryck som drabbade södra skandinavien och danmark och håller på att ta så många liv. någonstans i mitten av varmfronten, strax över Hjärup i Skåne, kom urladdningen som födde mig och alla de andra. den kommer att suga mig tillbaka in i den rena elektriciteten så fort kampen är över och polerna kommit överens igen. lika bra att vara i krokarna.

jag har valt att hålla mig undan från de andra varelserna. vi är så olika. bortsett från att perceptionen givetvis skiljer sig åt mellan arterna, och bortsett från att de andra steklarna har helt andra temperament och intressen, finns det ju faktiskt ingen annan som kan se vad jag ser.

det är väl en slags sorg, antar jag, men mest är det min stora lycka att få samla ifred. med en komplett samling kommer jag utan saknad eller ånger låta mig sugas tillbaka in i åskvirveln. det är bara den där pagodan som fattas.