lördag 28 februari 2009
fredag 27 februari 2009
håll för trycket
viktigt: låt munnen vara öppen, så magen kan komma ut och leka när den känner för det.
tisdag 24 februari 2009
konsten att inte samla (ett längre inlägg)
glänta igen, filten ett skydd mot marken som lever. träden som knakar.
"jag tycker inte om när det växer", säger du.
har inget bra svar på det. sträcker ut min hand mot stammarna istället, river loss bark och långa serienummer blir synliga, en katalog av trädpersoner.
"jag tycker inte om när det blir för definierat", gnäller du igen.
har inget bra svar på det heller. vänder mig mot din puls, lägger en hand på din vänstra tinning och en hand på mossan. de går i otakt. jag försöker massera mossan, få den att uppoffra sig lite, men den vill inte sluta skena, en vilt pulserande tretakt, många hundra slag i minuten. den tillhör alla djur som trampat där, djur du inte vill träffa.
när du har somnat lämnar jag filten. mumlar åt naturen att vakta. ögonblicket du försvunnit ur synhåll hörs ett brak ovanifrån och jag ryggar till inför åskan, men det är ett fyrverkeri, röda lysmaskar som berusar sig. någon festar på allmän plats. närmare skymtar jag det som en folkmassa, men människorna är lågupplösta och vill inte böja sig för blicken. jag kan zooma in enstaka detaljer, få syn på en luftig basgång eller några skrattande fingrar, men helheten blir värre och värre att hålla reda på.
efter ett par timmar börjar jag helt glömma bort de stora bilderna och har till slut bara villkor kvar. det blir svårare att följa en tanke till slutet men lättare att sjunga, fötterna bor i tyngdlagen och tyngdlagen bor i ett stort murket trähus tillsammans med andra lagar.
det är då du vaknar och lyfter pilbågen. en pinsam skärpa gör sig tydlig, strålkastaren som formar mina drag. jag ligger mitt i hårkorset, registreras, förklaras fullt ut. naglarna blir metalliska, kläderna tunga. man börjar tacka för sig, men nog är det väl dags att dra vidare nu! vinden hörs regelbunden och monoton när en tunnelbanevagn som kanske förut var en häst drar in på spåret och äter upp folket i tur och ordning. det långa röda bandet som knöt midja till midja tunnas ut, blåser in under sätena, blir en del av skräpet.
finns det någon som går att muta här?
kan jag få systemet att sluta vakta, avmagnetisera dig utan att skada dina organ?
kärnorna du bär på som jag alltid behöver. hur kan jag röra mig när de är låsta i din position? är det möjligt att glömma en karta, flyta framåt utan att märka att man håller i rodret?
för alla eventualiteters skull säger vi:
ja,
och har därmed skapat en ologisk, banbrytande väg in i dåtiden, luft som sugs tillbaka ner i halsen och driver ett trasigt vindkraftverk som i sin tur pumpar ut ånga och lava om vartannat. ångan får hästen att stå upp igen och tar tillbaka hans monopol på transport, han kastar upp flera människor på ryggen samtidigt och rör sig ryckigt baklänges - lavan lockar till sig annan lava som strömmar upp ur marken och suddar nonchalant ut skillnader mellan tung och lätt materia - katalogerna osorteras, tappar dispositionen och fylls av osuddade blyertsrosor - lasagnen suger åt sig luftmolekyler och gör sig stolt varmare än den var i mikron -
och så somnar du igen, och jag får leka med mina eventualiteter.
"jag tycker inte om när det växer", säger du.
har inget bra svar på det. sträcker ut min hand mot stammarna istället, river loss bark och långa serienummer blir synliga, en katalog av trädpersoner.
"jag tycker inte om när det blir för definierat", gnäller du igen.
har inget bra svar på det heller. vänder mig mot din puls, lägger en hand på din vänstra tinning och en hand på mossan. de går i otakt. jag försöker massera mossan, få den att uppoffra sig lite, men den vill inte sluta skena, en vilt pulserande tretakt, många hundra slag i minuten. den tillhör alla djur som trampat där, djur du inte vill träffa.
när du har somnat lämnar jag filten. mumlar åt naturen att vakta. ögonblicket du försvunnit ur synhåll hörs ett brak ovanifrån och jag ryggar till inför åskan, men det är ett fyrverkeri, röda lysmaskar som berusar sig. någon festar på allmän plats. närmare skymtar jag det som en folkmassa, men människorna är lågupplösta och vill inte böja sig för blicken. jag kan zooma in enstaka detaljer, få syn på en luftig basgång eller några skrattande fingrar, men helheten blir värre och värre att hålla reda på.
efter ett par timmar börjar jag helt glömma bort de stora bilderna och har till slut bara villkor kvar. det blir svårare att följa en tanke till slutet men lättare att sjunga, fötterna bor i tyngdlagen och tyngdlagen bor i ett stort murket trähus tillsammans med andra lagar.
det är då du vaknar och lyfter pilbågen. en pinsam skärpa gör sig tydlig, strålkastaren som formar mina drag. jag ligger mitt i hårkorset, registreras, förklaras fullt ut. naglarna blir metalliska, kläderna tunga. man börjar tacka för sig, men nog är det väl dags att dra vidare nu! vinden hörs regelbunden och monoton när en tunnelbanevagn som kanske förut var en häst drar in på spåret och äter upp folket i tur och ordning. det långa röda bandet som knöt midja till midja tunnas ut, blåser in under sätena, blir en del av skräpet.
finns det någon som går att muta här?
kan jag få systemet att sluta vakta, avmagnetisera dig utan att skada dina organ?
kärnorna du bär på som jag alltid behöver. hur kan jag röra mig när de är låsta i din position? är det möjligt att glömma en karta, flyta framåt utan att märka att man håller i rodret?
för alla eventualiteters skull säger vi:
ja,
och har därmed skapat en ologisk, banbrytande väg in i dåtiden, luft som sugs tillbaka ner i halsen och driver ett trasigt vindkraftverk som i sin tur pumpar ut ånga och lava om vartannat. ångan får hästen att stå upp igen och tar tillbaka hans monopol på transport, han kastar upp flera människor på ryggen samtidigt och rör sig ryckigt baklänges - lavan lockar till sig annan lava som strömmar upp ur marken och suddar nonchalant ut skillnader mellan tung och lätt materia - katalogerna osorteras, tappar dispositionen och fylls av osuddade blyertsrosor - lasagnen suger åt sig luftmolekyler och gör sig stolt varmare än den var i mikron -
och så somnar du igen, och jag får leka med mina eventualiteter.
onsdag 18 februari 2009
iteratioso: grönt
= det luktade gott av kemikalier i skogsgläntan = tabletten smakade mint och fågelfrö = signalen gick från det ena trädet till det andra = stubbarna gnuggade girigt sina kretskort = det gick en uppgiven björn i servern = skärmsläckaren flimrade över trädtopparna = mossan var en mjuk vara, stenen en hård, de låste sig och lödde, släppte på hundra år inte in någon mellan noll och ett.
tisdag 17 februari 2009
manus för en kväll
nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu
och håll dig till manus!
och håll dig till manus!
måndag 16 februari 2009
det bodde många märkliga insekter där.
en av de värsta hade fem ben istället för sex (gick på grund av detta alltid lite framåtlutad), föredrog sitt kaffe utan vatten (!) och vägrade ange sin ståndpunkt i alla frågor som hade med etik och moral att göra. vi möttes alltid under tak emedan "regnet förstörde näten" - ja det var en märklig tid på många sätt, en helt annan samhällsstruktur som nu gått förlorad, silverfiskar som blivit till bagare över en natt och så vidare. jag tror att lärdomen här är att inte stänga av din TV, för när du gör det försvinner elektronerna och ersätts av silke, en process vi definitivt kan klara oss utan.
söndag 15 februari 2009
lördag 14 februari 2009
stäm ersätter marknads
1. jag tänkte skriva om hur jag läst dig från ärm till ärm, men det tillfället är nog borta nu.
2. böckerna förenade bara antikroppar, de reste sig på tre och stängde motorn:
3. orden stockade sig i ögonhålorna, det blev översvämning och tyst brus
3.1. vaknar på en båt med andra. det finns ingen reklam dit vi är på väg, vi måste hålla hårt i räcket.
2. böckerna förenade bara antikroppar, de reste sig på tre och stängde motorn:
3. orden stockade sig i ögonhålorna, det blev översvämning och tyst brus
3.1. vaknar på en båt med andra. det finns ingen reklam dit vi är på väg, vi måste hålla hårt i räcket.
torsdag 12 februari 2009
onsdag 11 februari 2009
tisdag 10 februari 2009
måndag 9 februari 2009
söndag 8 februari 2009
systematik
domän: .blogspot.com
rike: skåne
stam: 2009
understam: februari
klass: isk
ordning: nej
familj: tranor
underfamilj: något färre tranor
släkte: okänt
art: specifik
status i världen: livskraftig (lc)
rike: skåne
stam: 2009
understam: februari
klass: isk
ordning: nej
familj: tranor
underfamilj: något färre tranor
släkte: okänt
art: specifik
status i världen: livskraftig (lc)
lördag 7 februari 2009
fredag 6 februari 2009
ännu
jag har valt att lägga dig i högen på skrivbordet, vilket, märk väl, är ett snäpp bättre än byrålådan.
torsdag 5 februari 2009
onsdag 4 februari 2009
tisdag 3 februari 2009
isk
ibland måste man våga bli en NPC, låta huvudkaraktärer ta hand om situationen. röra sig omärkligt i korridorer utan att hjärnan rör sig, etc., etc., etc.
måndag 2 februari 2009
experimentell emoism 2
"känner mig som ogräset bredvid alla sköna blommor på ängen"
..nja, inte lika bra. alldeles för sliten bild. vi måste ständigt leta efter nya sätt att konstruera banaliteter. dessutom anlägger författaren ett ålderdomligt språkbruk vilket passar illa till en så pass ny subkultur. redan "vackra blommor" är bättre och understryker losermentaliteten. om vi dessutom ändrar till "vackra blommor i din rabatt" har vi kommit ännu närmre det popkulturella språkbruket genom att lägga till en andraperson, men lägger å andra sidan till subtexten att berättaren har en relation till andrapersonen vilket man som loser egentligen inte har. man betraktar bara på avstånd och hatar sig själv. med detta i åtanke borde vi kunna ändra till "känner mig som ogräset bland alla vackra blommor i dungen bakom din rabatt"? byt dock ut "känner mig som" till "är", i den här världen har man inga vettiga perspektiv på hur banala ens känslor är.
med lite spetsning: "hatar att vara ogräset bland alla vackra blommor i dungen bakom din rabatt"
..nja, inte lika bra. alldeles för sliten bild. vi måste ständigt leta efter nya sätt att konstruera banaliteter. dessutom anlägger författaren ett ålderdomligt språkbruk vilket passar illa till en så pass ny subkultur. redan "vackra blommor" är bättre och understryker losermentaliteten. om vi dessutom ändrar till "vackra blommor i din rabatt" har vi kommit ännu närmre det popkulturella språkbruket genom att lägga till en andraperson, men lägger å andra sidan till subtexten att berättaren har en relation till andrapersonen vilket man som loser egentligen inte har. man betraktar bara på avstånd och hatar sig själv. med detta i åtanke borde vi kunna ändra till "känner mig som ogräset bland alla vackra blommor i dungen bakom din rabatt"? byt dock ut "känner mig som" till "är", i den här världen har man inga vettiga perspektiv på hur banala ens känslor är.
med lite spetsning: "hatar att vara ogräset bland alla vackra blommor i dungen bakom din rabatt"
allt mellan himmel och himmel
ska vara som en lövdansare i fortsättningen. inte tillåta mig att sjunka under ytan, sitta och kissa i midjehögt vatten. kanske inte riktigt kamma mina ögonbryn varje morgon*, men i alla fall se till att de inte dammar fast. de måste fortfarande kunna höjas om det blir jordbävning.
!!
"det finns fiskar också, men dom håller sig gömda,
färdas från tinning till tinning i särskilda båtar"
färdas från tinning till tinning i särskilda båtar"
söndag 1 februari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)