den sämsta medborgaren

varje gång jag kommer tillräckligt nära dig tappar jag all känsla för kvalitet. vi kan kalla det min hundsyn - i likhet med hunden börjar jag se dåligt men får ett förhöjt luktsinne. närvaron hos föremål och människor kraschar in i mig utan att jag kan uttala mig om dem. gillar jag lokalen? är det en bra fest? matchar gardinerna den övriga inredningen? ingen aning! det enda jag vet och känner är ett konstant brus av omedelbara stimuli.

bortsett från de uppenbara följderna av detta - min recensentkarriär är förlorad! - tvekar jag om det alls är något bra sätt att leva på. att aldrig kunna jämföra tvättmedel, att aldrig veta om en konsert är bättre än en annan. eller ännu värre, att tappa omdömet i trafiken och inte kunna välja hemort. att hela tiden behöva vara i koppel, ständigt utsatt för verkligheten som en tjock massa av intensiva upplevelser. att... hmm!

iteratioso: rött

= bakom två hudlager har du lampor = blodomloppet som blinkar i händerna = glasögonen som klyver till laser = jag sitter på gräset och bländas = körsbärsträden bär frukt såhär års = du tar ett bär i handen, ser hur det blir en ljusshow = vävnaden i bäret håller värmen från kapillärerna, växer tillbaka på grenen, kurar och spinner, en kärna som lärt sig berätta om naturen för vilken cellbefolkning som helst.

du blir vad du bloggar

på anstalten kunde man snabbt konstatera de tre allra farligaste symtomen hos Magnus, 29 - bara en av många som blivit inlagda för postmodernt bloggmissbruk:

1. bloggandet ersätter det sociala livet
- jag bloggade liksom om allt som hände mig i vardagen, alla mina tankar, varenda liten skitsak. när jag sen skulle träffa mina kompisar hade jag ingenting kvar att berätta. vi satt bara och stirrade på varandra. ibland blev jag desperat och drog anekdoter en gång till, fast i verkligheten, och det blev plågsamt tydligt att de inte ville vara där. en efter en slutade de komma på besök och fanns till slut bara på bloggbevakningslistan.

2. bloggandet ersätter arbetet
- jag hade så många bloggar, var och en med egna teman och projekt, att det bara var en tidsfråga innan några av dem skulle kännas som arbete. speciellt bloggen där jag redogjorde för alla mina drömmar (och sedan tolkade dem) var extremt tidskrävande. för att få den att fungera fick jag nedprioritera några bloggar som jag skrev mest "för nöjes skull" (som bloggen där jag betygsatte strumpor) och avsätta tre-fyra timmar om dagen åt renodlat drömbloggande. när jag var klar med dessa inlägg kände jag mig alltid så nöjd och tyckte att jag hade gjort ett gott dagsverke. att jag inte sökte ett enda riktigt jobb under den här tiden gick inte upp för mig. i mitt huvud jobbade jag stenhårt.

3. bloggandet ersätter andra människors bloggande
- när jag hade 20-30 bloggar igång samtidigt började det snurra ihop sig ordentligt i min skalle. det började med att jag refererade till andra blogginlägg jag lagt upp, till exempel i strumpbloggen kunde jag skriva "precis som jag sa om gårdagens frukost..." och så en länk till min frukostblogg. med tiden började dessa referat korsa varandra allt oftare, och i takt med att bloggskrivandet tog upp mer av min tid fick jag ingen tid över till andra människors bloggar.
- istället började jag omedvetet referera till mig själv i tredjeperson och kolla mina egna bloggar efter nya uppdateringar. jag hade skapat ett självgödande nätverk av text som till slut började bryta ner mitt psyke. jag skrev kommentarer till mig själv i tron att jag var ett fan av bloggen när jag de facto skrivit själva inlägget två timmar tidigare. allt var en enda röra av trackbacks, kommentarer, frukostar och strumpor. det var först när jag skrek högt vid åsynen av brevbäraren som jag insåg att jag tappat greppet om att andra människor ens existerade.

ofrivillig stiltje på kennel 1310

sparlågor är inte till för att slockna, utan för att föranleda bränder.

basera dig på verkligheten

hej, (och-så-vidare), jag har en mer konkret syndabock: husrenoveringen samt byggandet av den lilla näckrosdammen utanför altanen. men månen duger också. det finns egentligen ingen anledning att be om ursäkt för brev som ingen av oss förväntar sig. låt det ligga.

angående att skriva i mörkret - det är svårt att säga, för jag befinner mig aldrig i det. där jag bor nu följer solen alla rörelser och slösar med två-tre extratimmar om dagen ifall man skulle vara odisiplinerad. det blir flera olika sorters ljus, men allra mest det raka och hårda vilket är dåligt för mitt målande. jag ser fram emot hösten.

jag har lite svårt att relatera till din "postmoderna ångest" (?) - vet inte riktigt vad du menar med att ditt liv är överbelastat med dissonanser. kanske har du bara lyssnat på för mycket på atonal musik? är det en okänslig kommentar? om den låter så i dina öron kan vi ta det som en barnsjukdom. bättre att stöka bort sådana i ett tidigt skede.

jag har haft flera brevvänner under de senaste åren som inte haft något att göra med mitt dagliga liv, men det mesta du skriver kan jag så att säga basera på verkligheten. glad att jag inte bor i staden längre. har aldrig förstått hur man andas där.

det kommer mer, men inte nu.
/R

många bägare små

en av hans mest irriterande egenskaper, som jag gick och störde mig på långt efter att det tagit slut mellan oss, var hans förmåga att ständigt missuppfatta ordspråk på ett slarvigt och stundtals helt absurt sätt. till exempel: "blanda inte ut barnet med badvattnet", "vada inte genom ån utan hink" och "ingen torr man kan leda en häst uppströms" (?).

detta var långt innan jag träffade min nuvarande man, som aldrig blandar ihop ett endaste ordstäv. livet känns så ordnat när han stiger upp i ottan och förkunnar talesätt som funnits till i många hundra (ibland tusen!) år. det rotar oss i en tradition som sträcker sig längre tillbaka än både träden på gården och släktträden i bokhyllan.

det enda jag önskar är att han tvättade sig lite oftare.

googleträffar med konsekvenser

1. Vad kan man göra för att få det trivsammare? Hänger sakerna samman? Ska soffan vara kvar eller ska det satsas pengar på någon ny accessoar eller möbel? Hur är det med förvaringen? Hur kan man få sitt hem lite mer praktiskt och tilltalande? Är ytorna rätt disponerade? Hur hänger egentligen konsten? Vi tipsar om hur du kan utveckla eller kanske förändra din stil. Belysningen är något många ofta glömmer bort. Vad har du i källaren? Vi talar lite om feng shui och om konsten att inte samla på sig alldeles för mycket saker och hur skönt det är att rensa bort och få ordning på alla prylar.

2. Nu ska jag hänga tvätt och fundera på alla organisera projekt jag borde dra igång här hemma. Framförallt att återigen iskallt slänga eller ge bort kläder i garderoben. Det är så mycket som hänger där bara för att varje dag bli nonchalerat. En kompis fick en kasse kläder igår. Hon blev så glad. Kul! Skulle faktiskt gärna vilja få hem någon proffsig människa som gick igenom rum för rum och utan nostalgiska känslor tittade på sakerna och kläderna och rensade ut! Vad man samlar på sig även om man rensar och rensar. Konsten att inte samla på sig är väl att inte köpa nya grejer, men det är ju så kul!

3. När vardagsrummet var dammsugat och alla saker stod på sin rätta plats enligt feng shui mönstret satte vi oss ner i soffan och bara njöt av livet. Vad skönt det är att ha tomt och rent hemma! Det gör sån skillnad när man kan sitta framför teven utan att hela tiden känna att där i hörnet borde det nog dammas och den där fula byrån borde jag nog ha slängt. Efter att vi suttit där bara en kort stund började jag känna av hur fint tavlorna hängde på väggarna också. Det var guld värt att vi anlitade Peder som kom hit och hängde dem i harmoniska lägen för att skapa en mer intensiv närvaro! När vi satt där och programmet började kändes det som att vi till slut bemästrat konsten att inte samla på oss prylar :)

mardröm utan förtecken

vad åt du till frukost?

jag åt en banan

jag åt en banan

jag åt en banan

jag åt en banan

jag åt bara en banan, lite sylt, lite grädde, lite lingon, en banan, grädde, pepparkakkokkokorr lite sylt, bara en banan, lingnkkakokr lite banan, en banan, bara grädde,

dina ben! nu står du på egna ben!
men är det verkligen dina egna ben? har du byggt dem själv?
är det verkligen dina ben? egna ben? vad är de byggda av? vem har byggt dem åt dig?
vad består de av, dina ben? är det egna ben? dina ben? ha ha ha, som att ben skulle kunna - dina ben?

1. vaknet katar unti motohrrr. nikket ben kanns intakkt. naar metalltet skaar ben motohrrr

3. vaknet katarr fel, unti motohrrrr öga. ben kanns metalltet harat skaaaaaar

19. vaknet fel katttr öga mottoooohr. metallet skaaaaar been känns. inte

147. vaknar fel benet ögat motorn, metallet. skär. inte

14579. vaknar på fel sida, väckarklockan ringer. mitt högra öga låter fixera en bild på en turbinmotor som hänger på väggen. benet har somnat, det känns inte längre. blodcirkulationen kommer igång snart

14951392. vaknar: benet i motorn: metallen skär: känner: får inte titta: öga bort

jag äter en banan, tittar bort, tittar på något trevligt, tittar på sylt, grädde, lingon, pepparkakor, fler ingredienser har jag inte, kylskåpet är tomt. kan inte gå dit med mina ben - TITTA INTE - jag skapade dem dock själv, det gjorde jag, det är mitt material hela vägen, importerat från nya zeeland och snickrat på precis den här arbetsbänken, nnngggnggg

- ffffffrrrssccschhchchcchhchcchchchcchccccccccc?
- kawkawkawkawkawkawkawkaw
- fffffffffffffffffffffffffffcccccccccccccccchhsssscceeeiiiiiiiiiiii?
- kawkawkawkawkawkawkawkawkawkaw
- ffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffccccccccccccccccccccccccc
- kawkawkawkawkawkawkawkawkawkaw