en av hans mest irriterande egenskaper, som jag gick och störde mig på långt efter att det tagit slut mellan oss, var hans förmåga att ständigt missuppfatta ordspråk på ett slarvigt och stundtals helt absurt sätt. till exempel: "blanda inte ut barnet med badvattnet", "vada inte genom ån utan hink" och "ingen torr man kan leda en häst uppströms" (?).
detta var långt innan jag träffade min nuvarande man, som aldrig blandar ihop ett endaste ordstäv. livet känns så ordnat när han stiger upp i ottan och förkunnar talesätt som funnits till i många hundra (ibland tusen!) år. det rotar oss i en tradition som sträcker sig längre tillbaka än både träden på gården och släktträden i bokhyllan.
det enda jag önskar är att han tvättade sig lite oftare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar