hej, (och-så-vidare), jag har en mer konkret syndabock: husrenoveringen samt byggandet av den lilla näckrosdammen utanför altanen. men månen duger också. det finns egentligen ingen anledning att be om ursäkt för brev som ingen av oss förväntar sig. låt det ligga.
angående att skriva i mörkret - det är svårt att säga, för jag befinner mig aldrig i det. där jag bor nu följer solen alla rörelser och slösar med två-tre extratimmar om dagen ifall man skulle vara odisiplinerad. det blir flera olika sorters ljus, men allra mest det raka och hårda vilket är dåligt för mitt målande. jag ser fram emot hösten.
jag har lite svårt att relatera till din "postmoderna ångest" (?) - vet inte riktigt vad du menar med att ditt liv är överbelastat med dissonanser. kanske har du bara lyssnat på för mycket på atonal musik? är det en okänslig kommentar? om den låter så i dina öron kan vi ta det som en barnsjukdom. bättre att stöka bort sådana i ett tidigt skede.
jag har haft flera brevvänner under de senaste åren som inte haft något att göra med mitt dagliga liv, men det mesta du skriver kan jag så att säga basera på verkligheten. glad att jag inte bor i staden längre. har aldrig förstått hur man andas där.
det kommer mer, men inte nu.
/R
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar