Scen 7

Drakar täcker himlen.

Lilla rymd, jag önskar du såg på mig. Det är en tilltäppt lins jag fått idag, släpper bara in fjäll och fjäll - en pannå av ringlande ormkroppar, taniga vingar som skär in i varandra och höghusen. Statiskt leende öppna käftar, de ger eld bara under mycket kontrollerade former.

Det finns inte en lucka här som inte är ad space. När ett företag kommit på idén med drakar följde alla andra efter. Trend är inte ordet, detta är mimikry - att skydda sig mot det som sticker ut och kan väcka uppmärksamhet. Himlen är en tvådimensionell annonsyta, den har inte tid för omväxlande väder och vind, den har växt ifrån sådant.

Jag blundar och låter huvudet vila i nacken. Jag fick för mig att jag kunde känna nyss: Tunna, spröda snöflingor mot näsan. Jag anade dimmoln, en strimma, jordens atmosfär. Det måste varit ett misstag. Det måste varit syntetisk rök, avgaser från alla dessa sagodjur som lufsar omkring där uppe och jagar konsumenter.

"Jag är så trött på er! Ni är så tråkiga." säger jag till en av drakarna.

Den vänder på huvudet som om den hade hört mig, röjer ett par döda ögon med en blinkande logotyp i mitten... vad är det nu den heter? Den där violetta romben, med en gul liten cirkel på övre spetsen (som om den hade en ring på rombfingret).

Jag blir nästan stolt över att jag inte kommer på företagets namn. Jag måste ha sett den där logotypen hundratals gånger.

Scen 1

- Vet du hur lätt jag kan glömma bort allt jag äger?

frågade jag flickan med turkosfärgat hår, vi stod i busskuren där någon sprayat FUCK YOU på glaset, hon tittade oförstående på mig -

jag grävde i fickan och hittade min påse med lakritstuggummin.
Stoppade två i munnen och höll ut handen.

Hon tittade ointresserat på den gråa påsen. Tillknycklad av fickan, logotypen suddig av så många eftermiddagar - tristessen i hennes ögon nu, bussen som snart skulle köra över den här scenen -

jag lämnade påsen i stasis.

Svävande i min hand där, en amulett. Oklart syfte, eller riktning. Den återspeglade ingenting just nu. Hade inte blivit viktig gåva eller olycklig symbol, hade inte fått någon personlig mening eller anpassats till situationen. Var inte tillräckligt mogen i tiden för att skjuva handlingen åt någotdera håll.

Jag gick ur där och klev in i en annan scen.