sorgfäller

mild sjögång berättar

"dagarna rullade kring horisonten. på akterdäck stod passagerare och fotograferade allt som rörde sig - molnen, vattnet, måsarna, sig själva. styv kuling blåste virvlar över ytan som var intressanta att betrakta även på långt avstånd. de passagerare som hade hund stod inomhus och betraktade sceneriet genom glasfönster. kokerskan tittade upp från sin gryta och betraktade hundarna, en dobermann som gläfsade mot saltvattnet. jo, nog ville även hon ut i friska luften."

helikoptern zoomar

"dom står i köer, långa, ringlande, upp till en kilometer utanför wal-mart. några verkar ha glömt vad dom är ute efter, andra hör bara ordet "rea" i huvudet som ett mantra... man har samlats för en gemensam sak, visst, men ingen verkar känna någon annan. det handlar om konsumtion och inte gemenskap. dom har kommit för att köpa, det är allt. vänta lite - en figur lämnar raden. det är en man. går han åt andra hållet? ja det gör han. lämnar han kön helt?! det verkar inte bättre! nu tänker han något högt, vad är det han tänker? vi får in det snart... snart... nu hör vi det! 'fuck this shit' "

professorn kåserar

"alla barn kan inte sjunga. de som kan sjunga måste därför träna sin röst, annars dör konsten att kunna sjunga ut. vore det en allvarlig sak? de andra barnen bryr sig inte. de leker vidare med pinnar och transformers."

***

du är en soffa när du rör vid den, en sensation av polyester i ryggrad och nacke. du har lärt dig eskapism från grunden, kan numera allt om att bli material. du letar inte efter ett format att översätta det till, eller en publik att visa upp det för, du letar bara efter någon som kan hjälpa till att bära.

när du har nått fram är vi två, och kan hantera såna här situationer.