det levde flera arter på närmare håll.

de som bodde i skafferiet hade drömmar, vilket jag tyckte var lite fånigt ärligt talat, med tanke på deras storlek. men visst, om nu hårddiskarna kan rymma så många gigabyte på så liten yta borde väl inte hjärnorna vara sämre. på nätterna kunde man höra metalliska läten från när de slipade sina stämband - sjöng gjorde de bara när jag inte var hemma, eftersom drömmar ju ofta går hand i hand med en viss förlägenhet.

när jag gick och hämtade bröd fick jag vara försiktig för att inte störa deras studier. de satt långa timmar och lärde sig alla namn på kryddorna, analyserade molekylstrukturen hos färska respektive förmultna matvaror, gjorde djärva kemiska experiment på ingridienser de visste att jag ändå aldrig skulle använda. den information de samlade kunde rymmas bara i ett litet saffranskorn, ett frö som lätt blåste iväg och förenade sig med det stora organiska biblioteket i luften, där det är betydligt sämre ställt med datahantering.