klagomål

Livet är för långt, dramatiken blir lidande.

Massor av scener staplas vårdslöst på varandra, ofta utan narrativt syfte.

Vissa scener tycks vara helt och hållet meningslösa, andra har en slags romantisk aura över sig som aldrig vidareutvecklas eller förklaras.

Ibland skrivs huvudkaraktärer ut ur storyn utan konsekvent anledning, vilket ursäktas med antingen någon irrelevant konflikt eller ett plötsligt dödsfall.

Andra gånger stannar huvudkaraktärer kvar på tok för länge trots att deras storyark helt uppenbart inte har mer att erbjuda.

Ibland går det flera år utan att historien tycks ha någon riktning - ska publiken behöva tåla detta?

Rör vi oss kanske i ett förlegat format? Oftast innehåller ett avsnitt oavbrutna scener i nästan sexton timmar, och extremt mycket dödkött som borde skurits bort i klipprummet.

Jag röstar för en effektivare och mer 2000-talsanpassad modell, ett dubbelavsnitt på två timmar som innehåller det bästa från den oklippta versionen.

Att sändas runt sjutiden på kvällen, eller vilken sändningstid som nu förmodas vara ens bästa i livet.