gömd bakom skrivbordet

jag är inte arg! om du nu trodde det. har bara haft mycket att tänka på.

veckorna har varit underliga. ovanligt många kunder. som jag har det nu är antikvariatet som ett litet palats - skrivbordet är placerat längst bak i rummet mittemot den lite för stora, inglasade dörren. bokhyllorna längs båda väggarna ramar in en gång upp mot bordet som får det att kännas som en tronsal.

när folk kommer in brukar de bli lite obekväma över hela uppställningen, och jag tänker varje gång att det är en audiens, att jag är fursten som de söker blidka med gåvor, pengar och stora ord. sedan försvinner de bland bokhyllorna, tittar lite förstrött på några slitna klassiker och går utan att köpa något.

jag antar att jag borde möblera om, men det har liksom inte kommit för mig! var lämnade vi dig någonstans då? visst ja, på den lilla uteplatsen. är det bättre ljus? har du fått något målat? jag hittade en biografi om cezanne igår och kom att tänka på dig. har inte tittat i den men teckensnittet på framsidan var så snyggt att jag var tvungen att gömma den bakom skrivbordet.

det är, som du kanske märker, lite färre dissonanser här än förut. i stadskärnan oscillerar allt och alla, obönhörligt, utan slut!, men man klarar sig rätt bra så länge man håller sig inomhus. om fåglarna siktar på mig nu träffar de bara en glasruta.

hälsningar varma,
i