parentes

Står och häller ut potential i vasken, låter maten stå framme och bli dålig. Äter bara på oregelbundna tider, glömmer viktiga ingredienser, stormkokar allt som inte duger till en måltid. Hör äggklockan ringa, alldeles för sent nu, skrapar ihop det sista förkolnade ur pannan och eldar det i spisen.

Sitter och tittar ut genom fönstret, gråter bara på oregelbundna tider. Räknar alla fåglar på balkongen mittemot, adderar med antalet fåglar på balkongen ovanför, delar med antalet timmar vid fönstret. Får ett par runda och fina siffror, hittar inget användningsområde för dem. Skriver dagbok, gör grimaser åt spegelbilden, andas på rutan. Ljuger i dagboken, skriver att det var fler fåglar än det var.

Förlorar en kamp mot ständiga eftergifter, fyller kalendern med tveksamma beslut, bygger en vecka på missriktade slutsatser. Går upp på morgonen och på kvällen och ibland mitt på dagen, sover bara på oregelbundna tider. Häller skräp rakt ner i sopnedkastet, häller tvätt rakt ner på golvet. Gör en graf över antalet fåglar per dag, slänger grafen, gör en ny, slänger den i sopnedkastet, skriver dagbok, ljuger i dagboken, river ut alla sidor och eldar dem i spisen.

Bygger nu en lång roman från hörnet av rummet. Lämnar ingenting utanför bilden. Bygger en första scen av kläderna på golvet, den vidbrända luften, imman på fönstret. Bygger på med de rangliga trästolarna, den missfärgade heltäckningsmattan, löven som blåst in genom ytterdörren. Bygger dramatik av de senaste neuroserna, skapar konflikt genom inkonsekvens, skildrar en huvudkaraktär som fastnat i sig själv och inte kommer loss. Trissar upp tempot, lägger till större hinder. Låter historien få episka proportioner. Kulminerar i en väldig, renande psykos, fåglar som lämnar balkonger i storslagen symbolik, mat som springer ur tomma händer, ärliga tonfall i dagboken, naturliga ansiktsuttryck i spegeln, potential uppfylld till bredden.

Förklarar allt detta som skit. Känner branden i huvudet igen. Griper tag i sidorna, river med naglarna, gnyr, vaggar med huvudet, grinar, håller kvar handen, överlägger. Eldar dem inte i spisen. Slänger dem inte i sopnedkastet. Hämtar den tjocka röda pennan. Sätter texten i en parentes. Tar det därifrån.