Scen 3

"Såhär lyder reglerna:

Varje spelare får tre markörer.
När du knackar i bordet får du byta markör med någon annan.
När någon annan knackar i bordet - se upp, då har de rätt att slå dig i magen!
Först till tio vinner.
Är det ingen som kommer upp till tio sitter ni bara kvar och låter åren gå.

Tipset är att bunkra upp med rejält med whiskey och burkmat. Det här kan ta ett tag."

---

Jag vaknade en höst och var färgblind.
Röd var där men det betydde ingenting,
gul var där men det betydde ingenting,
blå hade gått samman med grön och brun till en superfärg
som kunde bota sömnlöshet och alkoholism
om det bara gick att få syn på den

---

Jag kunde bytt scen tiotals gånger ikväll. Mellan två givar, bara blinka till och försvinna. Eller gå ut och pissa och ta det därifrån. Jag minns aldrig början, det är lite som att födas. Jag kommer ihåg slutet på den förra scenen, jag har liksom ett svagt minne av att jag hattat runt här mellan scenerna ett antal gånger, kanske flera hundra till och med? - det svindlar i magen... Det är lättare om man är lite alkoholpåverkad och inte bryr sig om vart man ska egentligen. Bryr man sig om vart ens liv är på väg kan man bli kvar ganska länge i samma verklighet. Det är inte att rekommendera.