repetition

Han behöver bara två rörelser,
en för att sänka ner och en för att skaka av sig.

Det är de långa seniga underarmarna,
det förorenade hamnområdet.

Jag står och ser hur de glider ner i vattnet.

Jag står och ser hur de täcks av skaldjur,
svarta snäckor mot huden,
slem som vill ha näring.

Det dröjer två, kanske tre timmar.

Sedan ebb,
den sugande kraften hos många mil vatten,
den murkna bryggan som reser sig till sittande.

Och han hamnar också i sittande,
och lutningen på hans armar
och skaldjuren som räfflar hans hud,
långa blanka spår,
de suger sig fast tills han skakat loss.

Och vattnet kommer tillbaka igen.
Jag står och ser allt från arbetsrummet.

Förloppet som börjar om,
försöker se hans reaktion när den kommer.

Dessa rörelser,
havets svarta andning,
långsammare än någonting jag själv gör.

Jag försöker bara hitta en ingång,
den meningslösa repetitionen
de långa omärkliga övergångarna