Du frös, så
jag tog den långa vägen över Vintrie
och Lindeborg
vägarbete på båda sidor korsningen
Man kunde inte säga något om strömmen
mer än att den hade gått.
Flera kvarter utslagna
Du stod på köksbordet i mjukisbyxor,
slog efter vindsluckan med en kvast,
slog upp stora märken i taket,
vita flagor över strumporna
Det bodde sparvugglor på din vind.
Jag frågade hur länge hade de bott här
egentligen
och vad åt de för mat?
En utomhusluft över bråten
deras pip var mycket svaga
Jag hittade två värmefiltar
och en låda batteriljus,
dina armar hade redan lagt sig
bakom de gamla högarna med morgontidningar,
skokartonger,
bombnedslaget av smutstvätt mellan köket och salongen.
Du frös, så jag riggade ljusen och filtarna
Allt går på batterier sa jag
Man kunde inte säga något om batterier
mer än att de fanns
så vi kom ingen vart med den diskussionen
De långsamma rödljusen,
den trasiga cykelbanan.
Det fanns ställen där marken spruckit, men av mänsklig hand
och gruset var varmare där, som en strålning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar