bra prosa (till basse, en slags hommage)

Bo gick den långa vägen hem från jobbet, förbi de nybyggda husen av tegel som stod som tegelstatyer över en svunnen tid på båda sidor av allén där han gick. Vädret var halvklart till mulet. Bo kände en stor sorg drypa ner från hans axlar och över den nytvättade kostym han burit under hela sitt ämbete. Sorgen gjorde Bo så blöt att han glömde var han befann sig och fick plötsligt orientera sig mitt i skogen som en annan orienterare. Där stötte han på en liten stig som ringlade mellan de välsvarvade granarna och de mustiga myrstackarna. Det var en liten, men ändå inte helt obetydlig stig. Bo tänkte sig att de mindre djuren i skogen gick fram och tillbaka på den och uträttade sina dagliga förvärv. För att vara en liten stig rymde den ändå ganska många djur vilket var anmärkningsvärt med tanke på dess storlek. Bo funderade på detta en stund och såg sedan några barn leka i de maliciösa träden.

Charlotta hade grälat med barnen hela morgonen utan att de hade nått någon konsensus. Som vanligt när det gällde barn blev hon rädd att sänka sig till deras nivå, vilket var precis vad som hände. Barnen ville ha lax men det enda hon hade hemma var groddar och ägg.
"Men mamma, tycker du inte att vi som barn har ett förtjänande av denna lax?"
"Jag ser er inte ungar, kan ni sluta gömma er bakom draperiet!"
"Hänger draperiet framför dina ögon eller framför våra egentligen - mamma?"
"Kan ni snälla sluta att kasta saker!"
"This is a barn's, a barn's, a barn's world..."
Ett sus gick genom rummet.
"Jag har jobbat hela dagen för att kunna sätta groddar på det här bordet. Snälla kom ner nu och sluta gömma er i era burar av stål. Ingen tjänar på det här hopplösa tyranniet. Det enda jag önskar mig är lite husefrid. Är det för mycket att begära för en mamma? Ja, tydligen är det det, nu går jag upp och smygröker och läser damtidningar, som är långt över min målgrupp, i ålder."

Robert penetrerade Kristina ovanpå elskåpet. Hans slemmiga kuk trängde in i henne precis som hon föreställt sig den där gången då det inte fanns något smör hemma och hon fick leta i flera timmar för att hitta något smörsubstitut. Till slut fann hon lite olivolja längst bak i skafferiet som datumet inte hade gått ut på och det fick väl duga tänkte hon. "Precis så som den gången!" skrek hon från elskåpet så hela grannkvarteret hörde. Det visade sig också duga och det blev en ganska god frukost även fast mjölken var lite för gammal för sitt eget bästa.

Bo sitter i flera timmar med barnen i trädet och kastade kottar på förbipasserande män utan blöta kostymer. Han ville inte hem till sina egna barn för de kanske kommer att kräva någonting han inte hade kunnat ge dem. Han kommer att bli trött när han kom hem bara han har tänkt på det så han hade lika gärna kunnat stanna här när han skulle ha fått syn på någon genom barrverket.

Charlotta skulle ha suttit på taket och tänker ta livet av sig. Det hade varit en lång dag och hon har hoppat redan i tankarna. Långa dagar kännetecknas i regel av att de kommer att göra en trött av de många timmarna. Barnen har krigat om nyckeln till hennes sovrum länge för att de springer in och börjar kasta saker igen snart om hon inte skulle ha hoppat.

Det är då hon fick syn på Bo, i ett annat träd. Bo kommer att torka av sig handsvetten på ett barn till vänster på grenen och kanske har vinkat. Charlotta skulle ha dragit isär luggen och tagit på glasögon så hon överhuvudtaget ser någonting. De har lett mot varandra. På avståndet hördes en liten stig.