vi bodde i praktiken ovanpå ett slakteri. detta minns jag tydligast: hur du aldrig slutade roas av att klippa ditt hår i fönstret, så att lockarna med säkerhet var giftiga av bakterier när de nådde marken.
det fanns hundar där, utsvultna hundar som åt allt de kunde hitta. ingen visste var de kom ifrån. när jag hörde dem skälla utanför brukade jag be dig komma och sätta dig i soffan, eller fråga dig om det fanns någon läsk i kylen, eller bara ge dig en kram. allt för att få bort dig från fönstret, så du slapp se dem äta ditt hår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar