kontradröm (till ett överjag som förtjänar det)

du kom i ett smutsigt rymdskepp. du jobbade till vardags på ett arkiv. det var tydligen inte särskilt kul heller. du bar en ålderdomlig skjorta med urblekta färger. du visste inget om aerodynamik. ja, du sa det själv: "jag vet nästan ingenting om aerodynamik", sa du. ditt ansikte förvreds i skam när du sa det och det blev plågsamt tydligt att du verkligen inte visste ett skit om aerodynamik.

jag bar en papaya i handen. jag lade den på marken framför dina fötter. "det här är en omusikalisk papaya" sa jag, och den skuttade till lite av förolämpningen. sedan rullade den lilla frukten runt i gräset, började spraka och trumma. kärnorna i dess innanmäte sprang loss i polyrytmiska figurer, tretakter och sjutakter som överlappade varann frenetiskt medan fruktköttet glödde sig allt hetare av vrede. när skalet precis verkade vara på väg att spricka öppnade sig ett minimalt hål i fruktens ena ända, inte mycket större än ett nålsöga, och en målsökande klang kastade sig mot din bröstkorg i en vild stöt.

om du hade läst några andra kurser än statsvetenskap kanske du hade förstått att det var den samlade klangen av hela fruktriket som träffade dig, från de varma, sjungande grapefrukterna och de högljutt stänkande körsbären till den percussiva insatsen från miljontals osådda frön. nu blev det en ganska standardmässig historia; dina ben blev till gele, nervsystemet slutade kommunicera, ditt luktsinne slogs ut och ersattes av en konstant stank av svavel, och så vidare.

jag gav dig en fyra i aerodynamik, på en skala från tre till femhundra. "den där pilotutbildningen kan du glömma", sa jag. "vad tror du samhället har för användning av en flygare som skulle blivit höjdrädd i en luftballong? kom tillbaka en natt till med det där sorgliga ansiktsuttrycket och jag ska personligen se till att auberginer kryper in i varenda vrå av ditt rymdskepp, så dina materiaomvandlare bara spottar bananskal och instrumentbrädan blir en sjö av jordgubbssylt. sedan hittar du aldrig hem igen. "

du började sakta, ledbruten och med stor möda kräla tillbaka mot moderskeppet. precis uppe vid rampen vände du på huvudet för att säga något, men jag viftade med handen för att tysta dig.

"har du goda nyheter kan du skicka dem via e-post."