konsten att inte famla

X och Y sitter på golvet och diskuterar en nyöppnad påse chips när Z, utan förvarning, kastar en punchline tvärs över rummet. Den detonerar lite till vänster om Estrella-logon och ger upphov till ett otroligt ljud som får väggarna att skälva medan Z bara flinar lite generat. Sådan är han, Z. Ödmjuk i det sista även när han fällt de mest dråpliga kommentarerna. X och Y skrattar färdigt och börjar sedan gå runt bland gästerna och bjuda på chipsen. Alltid i rörelse, alltid med nya frågor att ställa.

A och B sitter klistrade på sina stolar i andra ändan av vardagsrummet. A och B är konstanter, rör sig inte om det inte är alldeles nödvändigt, men har redan recenserat alla i rummet, gett dem betyg och slutkommentar. Mest stör de sig på C, en konstant precis som dem som dock valt att gå den andra vägen och stå klistrad på sin Wii Fit-bräda i jakt på nya high-scores. Den stora teven blippar irriterande av spelets billiga ljudeffekter och det fula teckensnittet skär i ögonen på A som läst fyra terminer industridesign. "När har du klarat spelet egentligen?" frågar B sardoniskt. "När jag väger så lite att inte brädan känner av mig" svarar C och spetsar sin replik med en oväntad ollie. I hörnet mittemot sitter D, suger på sin röda kofta och förundras över att man kan använda brädan som skateboard.

P och Q har just börjat laga cous-cous i köket. Det är alldeles för sent för riktig mat egentligen, men det bryr de sig inte om eftersom de är för små för att fatta vad riktig mat är. Innan Q flyttade in hos Y brukade hon sova i fyratimmarspass och äta varje gång hon vaknade. Det blev lite av varje till frukost: bönor, nudlar, tonfisk och soppa på gamla russin och konserverad frukt. P tycker att Q är lite äcklig och har faktiskt väntat ganska länge på att få yttra den tanken, men stoppats varje gång av att någon eller något avbrutit honom. Den här gången hinner han precis öppna munnen innan äggklockan ringer och maten är klar.

F sitter på golvet i den stora öppna hallen och leker med en magisk kapsel. Den har makt att skapa vilka simulationer som helst, bara man kan koden. Han tittar storögt på kapseln, på dess äggformade skal, dess blåmetalliska glans och dess långa självlysande linjer när E, R, O och F(x) plötsligt ramlar in genom dörren. O har köpt vodka vilket resten av sällskapet ärligt talat inte är särskilt lyckliga över. Glad blir dock P som hojtar vid åsynen av den Absolut-stinkande O och springer och ger henne en varm kram. De har känt varandra ända sen R inte pallade hämta R(r) på dagis utan gick och spelade biljard istället. R lämnade ett meddelande på O:s mobiltelefon och bad O rycka in eftersom R:s fru var på utlandsresa i jobbet. När O kom till dagiset för att hämta R(r) följde P med som bonusbarn eftersom han var lite trött på hans egna föräldrar för tillfället, och på den vägen är det.

Betyg på de nya gästerna:
O: 2/10. Herregud. Bidrar med a) spritstank och b) en ful jeansjacka.
R: 3/10. Oansvariga, simmiga ögon. Får dock poäng för att han i alla fall torkade av sina skor i hallen.
E: 2/10. Så PK att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Hårfästet...
F(x): 1/10. Räckte det inte med ett F eller?

A och B ringar in listan med en streckad linje och nickar nöjt åt varandra. A viskar frågande till B om de kanske borde ha med en bonusrecension på R(r) för att han är ju trots allt relevant för sällskapet, men B hyschar honom och säger att det är farligt att vara komplettist.

Det dröjer inte många minuter i vardagsrummet innan E och C råkar i slagsmål över Wii-kontrollen. E vill spela spel där alla kan vara med, så folk slipper sitta och vara utanför. X och Y är mycket nöjda med att vara utanför och börjar smida en storslagen plan på hur man kan dekorera taket i realtid utan att någon ser. Z sitter tillbakalutad på en stol i mitten av rummet och funderar på hur kvällen skulle se ut som filmmanus. R sätter på musik, en sliskig skiva med den senaste Idolvinnaren. Blandade protester från vardagsrummet. D äter guacemole direkt ur burken och kletar ner sin kofta.

U kommer ner för trappan. U äger huset. U har en mycket stor kroppshydda vilket gör det lite svårt för honom att ta det sista trappsteget, som är avgjort högre än alla de andra. Han har dock gjort sig beredd på detta och planerar att hoppa ner istället. En gång i tiden var U juniormästare i höjdhopp. Det var mycket länge sedan. Han landar snett på heltäckningsmattan i en öronbedövande duns och blir liggande medvetslös resten av natten. Q försöker fylla hans vidöppna mun med en brun röra som är lika delar banan och kaffe. Maten rinner ut igen.

Grannarna har dock hört dunsen och kommer in precis när X lyckats klättra upp på Y:s axlar ovanpå ett vitrinskåp. "Vad är det som försiggår här egentligen?" säger granne T och hans danska fru Ø unisont, i ett lönlöst försök att vara lite auktoritära. De hörs knappt ut, eftersom P har stulit den batteridrivna bergssprängaren, skruvat upp volymen till max och nu springer runt i rummet med Idol-Kevins röst i famnen medan han jagas av en hatisk C och en O som knappt kan stå på benen. R har på kort tid lyckats somna i soffan och drömmer ganska fina drömmar till den perifera musiken för han gillar ju Kevin, fan det är en fin kille, han vet mycket om känslor han.

T, E, Z, B, F(x) och C enar sig snart i ett parti kortspel som inte blir helt oproblematiskt eftersom korten kletar ihop sig obarmhärtigt mycket av okänd anledning. P har flytt upp på övervåningen med bergssprängaren och tittar på månen. Den är stor ikväll. Ø har varit rastlös ända sedan hon kom in och flera gånger försökt se vad det är A skriver i det där blocket egentligen, vilket A stör sig på extremt mycket. "Ø: 0/10. Fittkärring" skriver han men rättar snart till något ännu värre: "Filtkärring". För en person som A som växt upp i stora sängar med vidsträckta, multifärgade täcken kan det inte finnas något värre än en liten filtkärring. D har blivit snorig och hämtat en toarulle.

Natten hade antagligen börjat stabilisera sig om det inte vore för att E i sitt obscena bildningsbehov slagit på BBC och fått storslagna besked om nattens missilbombningar. Alla flyr ut innan de inser att de är i fel land och försöker fly in igen för det har börjat regna, men Q hinner långt före och låser ute de andra. Sedan skrattar hon sig fördärvad i flera minuter på hallgolvet som är lerigt av alla utom R:s skor. Ingen vet var R är längre, han har antagligen somnat i ett annat rum.

X var dock lite gatsmart och klättrade in genom fönstret när ingen såg. Hon fick kliva genom en stor vattenpöl först och hennes grönblommiga klänning blev alldeles genomvåt, men det var det värt för att kunna njuta av den stora tystnaden som lagt sig inomhus. Utanför fönstret ser hon hur folk börjar hoppa in i taxibilar och åka därifrån. Hon stänger av teven och sätter sig på mattan. Q kommer tillbaka in från hallen och precis efter att hon klivit över U får hon en droppe lim på nästippen. Hon tittar upp och ser, fem meter upp, ett tak fyllt av olikfärgade papperstussar och en blank vit sörja. X fnittrar åt hennes reaktion.

"Hur i all världen lyckades ni limma taket?" frågar Q och X blir allvarlig igen. Hon gör ett försök att torka av de blöta händerna på den ännu blötare klänningen och sänker rösten.

"Det gäller att inte famla."