det stod skrivet i flera morgontidningar - värsta åskvädret sedan jorden skapades! hela landmassor hade gått under havet, djur- och växtarter utrotats och all infrastruktur gjort en piruett (bokstavligt talat).
men det bildades också helt nya livsformer i åskknallarna. de allra flesta kunde beskrivas som en slags ålar, små och nästan osynliga men med rasande snabb metabolism. de sög åt sig all omgivande elektricitet, statisk som dynamisk, och omvandlade den till ett internt kraftämne som gjorde deras lilla nervknut till hjärna kapabel till fantastisk intelligens.
de andra arterna skulle i princip kunna sorteras under steklar respektive tusenfotingar, även fast det vore att förolämpa dem oerhört. till skillnad från ålarna, som var nästan orörliga, kunde steklarna göra helt hisnande kvantsprång. tusenfotingarna byggde istället sin relation med omvärlden på intensiv och mångfaldig närkontakt.
gemensamt för samtliga arter var att de bara existerade i en halv sekund innan deras kroppar föll isär på molekylnivå. hur mycket hann de uppfatta under den tiden? hur många uträkningar hann deras hyperaktiva hjärnor göra? hur ter sig verkligheten för någon vars hela livstid kan klämmas in mellan två hack på sekundvisaren?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar