Hej igen, Cezanne var en träffande referens. Tingens aktiva skuggor och tyngder. Tingen som växer sig så stora och viktiga. Jag tror de har växt sig större än mig nu, för jag vet inte hur jag ska måla dem längre. Jag är trött på min teknik. Trött på mitt färgseende.
Jag är överhuvudtaget trött och ledsen de här dagarna. Jag har väntat på hösten sedan i januari och nu när den är här vet jag inte hur jag ska använda den. Efter några timmars dåligt arbete brukar jag bara sätta mig vid näckrosdammen och skita i alltsammans. Om några veckor lär jag inte kunna vila där heller. Det börjar ju bli kallt.
Glad att du har börjat rota dig i staden, det innebär ett steg framåt för oss båda. Ibland tänker jag att det kanske hade luckrat upp mig en aning. Men jag har valt mitt landskap och får stå vid det. När du haft en lyckosam dag, kan du lämna allt du burit på då? Får kunderna dig att känna att du har ett sammanhang?
Jag vet inte varför jag blir så melankolisk. Jag hatar när jag blir det. Glöm bort det här brevet är du snäll.
/R
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar