söndag 8 november 2009

avsaknad av människa (en tyst hommage)

Så länge du är intakt

Så länge: benen, cellomloppet, lungorna

Så länge det finns som vidmakthåller dig, det som är du, det som skapas av ditt material.

Det finns inga luckor att falla genom

Det finns inga skarvar

Hur kan du börja och sluta andas?

Tänk på något som blåser, ett pollenkorn, en kaksmula. Det skär en linje genom luften, en reva som måste fyllas med ny vind.

Tänk på molekyler som krockar, värme som jämnas ut. Energi som byter plats.

Det organiska kretsloppet: ett system där ingenting går till spillo, där överflöd och avfall blir till ved och mat.

Hur kan du försvinna här?

Varför kan du inte omsättas?

Vad är det för tryckutjämning vi saknar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar