ett riktigt svar

Jag hittade lite brevpapper mellan två gamla lexikon och tänkte: "Aha! En anledning så god som någon". Så nu får du svar mycket snabbare än vad vi är vana vid. Det kan väl vara en trevlig omväxling?

Förlåt, men jag kan inte låta bli att le åt hur passionerat du går in i samma kris år efter år. Du skulle sett dig själv förra hösten! Du var fullständigt under isen i över en månad, gick inte att prata med, satt bara vid köksfönstret och stirrade maniskt på löven. När man försökte bekräfta dig skakade du bara på huvudet.
"Allt som har med färg att göra tycks undgå dig" svarade du kort. Jag hade nog kunnat bli riktigt sårad om jag inte var van sedan tidigare!

Senare, i mitten av oktober, hade det tydligen lossnat, för det enda du kunde prata om då var fantastisk bokskog och perfekt förmiddagsljus. Undergångstankarna var som bortblåsta. Du låtsades inte ens om att du varit dålig, betedde dig som om det aldrig hade hänt. Har du inget minne av detta?

Men vad vet väl jag om kreativitet. En underlig kund kom in idag. Han var i femtioårsåldern. Lång kappa, smalt och benigt men liksom värdigt ansikte. Han luktade starkt av tobak och gick direkt fram till mitt bord, till skillnad från många andra som irrar planlöst runt hyllorna i några minuter innan de vågar komma fram och fråga något.

Han sa i alla fall att han var ute efter en bok som "kunde väcka fåglar". Han tittade väldigt intensivt på mig när han sa detta. Jag var på väg att be honom upprepa men ångrade mig och satt tyst en stund. Min första tanke var att det här var någon slags larvig kod, att det nu var meningen att jag skulle svara "näktergalen vaknar i skymningen" och bli medlem i hans hemliga brödraskap. Men sättet han frågade på var egentligen inte så mystiskt. Det lät sakligt och ärligt, och jag tyckte faktiskt han förtjänade ett bra svar.

Jag tänkte på alla hyllmeter av böcker jag hade där inne. Först tänkte jag på skönlitteraturen, men nä, det var inte en sån fråga heller. Han vill inte bli inspirerad, han ville bara hitta vad han var ute efter. Sedan tänkte jag på rena fackböcker, luntor om fåglars beteenden och så vidare. Vid det här laget hade mannen hunnit bli otålig och harklade sig högt. Men jag var inte alls färdig med min tankegång, så jag sa:

"Kom tillbaka nästa måndag, så ska jag se vad jag kan göra". Jag försökte att inte röja någon osäkerhet, och det verkade ha fungerat, för mannen nickade kort mot mig och gick.

Vilket nederlag! Jag gav honom inte ens ett riktigt svar. Och jag borde naturligtvis ha förhört mig bättre om vad han egentligen var ute efter - "väcka fåglar", vad är det för slags bok? Men att erkänna att jag inte visste vad han pratade om kändes inte som rätt drag. Jag är ändå säker på att han menade allvar och inte var en vanlig galning. Du må tro på att jag har träffat på sådana också!

Så nu är det upp till mig att hitta denna specifika, mycket abstrakta bok på bara en vecka. Det blir till att vara kreativ! Vad består veckan av för dig då? Javisst ja, konstnärsångest. Jag tror säkert att du börjat måla igen redan när du får det här brevet.

Färgglada önskningar,
i