lucka 1: mård

Det är den tiden på året då pälsen börjar stelna.
När du var levande hade du allt detta, tänderna låsta i ett ständigt flin, granar och tallar låsta i en fantastisk hinderbana.
När du var levande kunde du springa. Inte snabbt som räven, men med spolformad elegans, med plötsliga loopar och kraftiga U-svängar.

Vad händer med allt de skjuter?

Från fällen sjunger en offerröst, biter i byxhasorna, biter dem sönderrivna och blodiga så de måste tvättas på anpassat gradantal.
Från fällen plirar ett ansikte mot husets ägare. Ett ansikte dammigt och konserverat mot ett annat, nytvättat och nyrakat.

Barnen trampar på ditt huvud så en tand lossnar.
Det är samma tand som lossnade från ekorren du tog i fjol, den gamla med yvig päls som bodde uppe i den tjocka granen.
Ingen kan hjälpa det förloppet. Det är din oturslott att aldrig kunna glömma.

När doften av mat avdunstat och folket somnat från glöggen i magen, det är då du ska resa dig upp.
En julklapp ska falla från den närmsta granen och spränga ett hål i golvet,
en tomte av dunkelt ursprung ska låsa upp grinden.

När du lystrar utanför villan,
med kroppen tom på organ,
med blicken evigt fixerad vid flyende skogsmöss,
då ska man veta, att snart är det jul.