lucka 14: orm

Inte en enda färg stämmer.
Snön, buskarna och trädgården är dränkta i toner av blått och mörkblått.
Stentrappan är lila.
Runt kroppen löper en lysande röd kontur, tjock som fingerfärg kring overallen och mössan.
Längre in blir glöden mer intensiv, tonar över från brandgult i armarna till gult i huvudet till skinande vitt i en liten knut i pannan.

Barnet gäspar.
Han ser ingenting utom en gråsvart massa. Suddiga buskar, lösa konturer.
Han är förd bakom ljuset - ditt ljus, det ljus du använder för att föra.

Det gick inte att sova för honom ikväll.
Pappa drack för mycket glögg och mamma gick uppför trappan alldeles för tidigt.
Teveprogrammen blev till obegripliga teaterpjäser.
Verandan är för kall, men det är så långt bort från huset han kan komma.
Verandatrappan är en hållplats mellan dåliga nätter och ovissa dagar.
Här kan han vila, tänker han.

Men du kan inte sitta still. Du behöver mat, precis som alla andra. När barnet börjar tugga på en kola slingrar du dig närmare, laddar upp körtlarna. På fem meters avstånd tar du dig in i hans fantasi.

Han märker dig först när kolan i munnen smakar beskt. Den smakar som äcklig medicin, som året då han var sjuk i bronkit. Det är något med snön också, den har plötsligt flera lager. Den rör sig ryckigt fram och tillbaka mot trappan. Den fjällar.

Hotet kommer när han vänder sig om för att fly.
Där finns ingen dörr.
Verandaporten är ersatt av en suddig snödriva.
Någon har tippexat över den.

Fantasin tar kontrollen.
Han vill krypa ut ur sig själv, men det finns inget bättre att krypa till. Det har inte bara varit en dålig kväll, det har varit en dålig vecka, en dålig månad. En dålig jul med dåligt sällskap.
Teven visade bara svartvitt.
Mamma tittade inte på hans teckningar.
Pappa tittade bara på flaskan.
Inte en enda färg har stämt.

Han reser sig och sparkar i snödrivan. Där finns något att rikta energin mot.
Där finns du och får sparkarna rakt i käken, får vittringen sönderblåst, får färgerna uppblandade med varandra.
Snön går sönder,
faller i lager efter lager
tills hans huvud är tomt och kvällen är slut
och allt du har är det mörka skelett du är byggd av,
och du försvinner tillbaka till den ologiska plats du kom ifrån.