lucka 20: hund

Bröd var den katalysator som behövdes för att förvandla en valp till en best. Det var det årliga doppet i grytan i början av december som blev Morgors riktiga dop, efter att ha hetat Fido och Rasmus och Ludde och Bolivar och inte jagat annat än byxben och kattungar upp och ner för spiraltrapporna mellan våningarna i den stora herrgården där familjen bott sedan slutet på artonhundratalet. Övertygade av lille Morgors stora glupskhet på de tunna julvörtskivorna i korvspad satte familjen ut honom redan dagen efter för att vakta grinden. I början jagade han mest iväg deprimerade skator och vilsekomna daggmaskar, men när första advent gick över i andra började han göra utfall mot katter och förbipasserade och tog till och med över seden att morra mot grannarna som familjen själva odlat i många år. Han blev till en slagskämpe av rang, en som alltid repade sig efter striderna eftersom de tidigt lärt hans blod att koagulera på tilltal. Den ragg Morgor reste så fort han såg en annan levande varelse fick gräs och rötter att ryckas upp ur marken vilket ledde till att han när andra advent gick över i tredje lyckats skaffa sig ett riktigt bra jobb som assistent till grävmaskinisterna vid byggarbetsplatsen. Detta yrke betalade sig så väl att Morgor snart fick börja ta betalt även av familjen, som inte vågade leva utan hans beskydd och tjänster efter att hela stan börjat tala illa om dem. Själv kidnappade han en hona med goda gener från den rikaste kenneln han kunde hitta och fick med henne tretton valpar som var exakta kopior av sin far. När tredje advent gick över i fjärde lät han bygga sig och sin familj en koja stor som två garage utanför herrgårdsfamiljen, som nu fick betala för att få passera ut genom sin egen grind. De hade dock blivit så giriga, rädda och småsinta vid det här laget att de mest höll sig i varsitt rum och aldrig lämnade huset, levde på konserver och lät lamporna vara släckta för jämnan. När det närmade sig julafton hade staden helt glömt bort dem och området var känt som Morgors palats. Hans tretton söner hade rivit upp hela trädgården och hyrde där ut kolonilotter för träningshundar medan Morgor, som vägrade pensionera sig, vann priser i de finaste nationella slagsmålstävlingarna. På julaftons morgon smög sig herrgårdsfamiljens yngste son, den enda som ännu inte stupat av undernäring och bitterhet, ut genom residensets bakdörr men möttes av tre söner av Morgor som blockerade hans väg. Eftersom det var han som kommit på tricket med det koagulerande blodet visste han också deras svaghet, att de blev till lealösa gosedjur av korvdoft. Den yngste sonen kom därmed undan deras hungriga käftar genom att passera med en stekpanna full av grå pölsa, och blev den sista levande människan från Morgors anrika gods. Han flyttade senare till en betydligt modernare stad, där han kom att leva ett riktigt gott liv ända fram till nyår, och den enda resten av hans mörka förflutna förblev en resolut ovilja att äta julvört.