lucka 4: pelikan

Vad kan man se från en kall träpåle?

- Det hänger girlanger kring masterna. Klumpigt och godtyckligt hänger de. Vissa är bara färgad plast eller nakna glödlampor. Andra har försökt emulera neon. De gör ont i ögonen, varenda en. Du fattar inte poängen.

- Det hänger abborrar i sjön, en bra bit djupare än om månaden hade varit juli eller oktober. Vattnet är ruggigt och jävligt. Eftermiddagsvinden ligger på. Magen är i och för sig hungrig, men orka. Det är för stor ansträngning. Bättre hungrig än genomblöt och iskall.

- Det hänger fulla människor längs kajen. De har röda dräkter och vita bomullsskägg. Alla sjunger i otakt. Du spanar förväntansfullt efter att någon ska trilla av bryggan, men det verkar inte hända. Lamt.

Du idisslar en gammal brevduva. Den skulle kommit med viktiga meddelanden hit i onsdags. Sedan dess har den fortfarande inte dött, utan slår med vingarna i din strupe. Oavsett hur stängd du håller näbben lyckas duvans vingar kila ut i giporna och störa.

Mörkret lägger sig mycket hastigt. En doft av stekt gris och senapskorn når dig från hytten inne vid land. Människorna har dragit sig tillbaka dit. De ser så mycket lugnare ut bakom fönster.
För en kort stund blinkar ljusen i masterna till lite extra, glittrar i rött och grönt. Färgerna sprider sig över vattenytan och kastar sig flörtigt ner mot abborrarna. Luften blir mildare och vinden ger upp.
För en kort stund är luften full av möjlighet.

Sedan sätter sig duvan på tvären och du får svälja tre kräkreflexer för att få den rätt igen. Natten tar åter kommandot. Det går nog bra trots allt. Fötterna mot pålen och maten i halsen. Det enda som saknas är lite kardemumma.