Det rinner ett snöre ur tassarnas leder
som samlar sig tätt intill cystan
Det röda i leken är värmen i kroppen
Ditt hjärta, ett sovande nystan
I julbordets rispor är konsten ditt spår
En egen graffiti som klöser och slår
Din trasslande flod som gör kaos där du går
och välter omkull alla seder
Det gäller din jamande heder
att leka till yttersta droppen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar